Riksdagshuset och Riksbron sett från Strömbron. Foto: Camilla Svensk/Sveriges riksdag.
Öppet brev till Stefan Löfven och Sveriges Regering, Luciadagen den 13:e december 2020
Hej Stefan Löfven,
Jag heter Fredrik Goldhahn, jag är 51 år och har arbetat som kock och kökschef sedan 1987 i Restaurangbranschen – en bransch jag älskar. Jag har aldrig behövt gå utan jobb, jag blev tidigt kökschef och har fått göra det jag älskar mest i livet; skapa matupplevelser och få omedelbar feedback från nöjda gäster. Orsak och verkan. Det är få arbeten där du så direkt får visad uppskattning som i min bransch och det är en av alla saker jag älskar med den. Men jag blev arbetslös nu i november efter en uppsägning pga Pandemin och arbetsbrist.
På något egendomligt sätt har det ändå gått bra för mig. Jag har kommit in på en utbildning på 1,5 år som är kompetenshöjande och chansen till ett steg framåt - uppåt i min yrkeskarriär. Möjligheten att studera i Sverige är fantastiskt och jag är verkligen lyckligt lottad.
Men jag behöver prata med dig om branschen. Och mer om orsak och verkan. Vad som hänt under denna Pandemi. För jag är djupt oroad.
Idag är det Lucia och vår bransch och näringslivet behöver nu; mer än någonsin, ett ljus i allt det mörka.
Besöksnäringen fick tidigt direktiv och restriktioner, vilket är högst förståeligt, för att bromsa smittspridningen. Vi är också en bransch som är vana att ställa om och ”följa recept”, vara flexibla och kreativa så med hjälp av stödpaket klarade sig många av oss i den första vågen av Corona.
Sedan kom sommaren och det var många; som trots glesare mellan borden, skyltar om att respektera avstånd, tydliga säkerhetsåtgärder och rutiner, gjorde ett bra resultat. ”Hemestern” gav många i min bransch ett välkommet tillskott som kom i allra sista stund för fortsatt överlevnad.
Men vi i branschen visste också att det skulle komma en andra våg och vi började kalkylera – ”Det finns hopp; om vi bara får fortsatt stöd från Regeringen så kommer en hyfsad höst och julborden att rädda oss ett tag till”.
Men sedan hände något ingen av oss kunde förstå eller ens förutse. Nya strängare restriktioner, nya starka uppmaningar till det svenska folket att inte gå på restaurang. Ingen alkoholförsäljning efter 22.00. Inte fler än 8 pers i sällskap. Beslut tagna utan att se på konsekvenserna, utan kommunikation med branscherna, utan ytterligare stöd. I stort sett ett näringsförbud för många i branschen.
Jag driver en Facebook-grupp med 13 800 personer från Restaurangbransch, Besöksnäring, Måltidsservice och nära, samarbetande branscher.
Inläggen började handla om uteblivet stöd, långsam hantering, frustrationen över de krångliga och otydliga reglerna för små företag att söka stöd. Men det som oroade mig allra mest var det man kunde läsa mellan raderna.
Jag får ett meddelande från Thomas som följde sin dröm och startade eget – precis i början av Pandemin. Pga det får han inget stöd. Så nu måste han förmodligen sälja det pantsatta huset och flytta med sin familj. Konkursen som antagligen är att vänta med noll bokningar och förlorad omsättning kommer att kasta hans familj in i ovisshet och kanske skuldsätta honom för livet. Jag läser om Shadi som fortfarande väntar på stöd från Tillväxtverket sedan i juni. Fler och fler meddelanden från krögare att de lämnat in om konkurs, en av dem är en gammal vän och kollega. En krögare berättar att hon kollapsade pga stress och hamnade på sjukhus. En enkät i gruppen där hundratals krögare, företagare och anställda vittnade om 100, 90, 80, 70% avbokningar sedan Regeringen gick ut med de starka uppmaningarna att inte gå på restaurang. Man kan tydligt ana stressen, ångesten och uppgivenheten mellan raderna. Dessutom ”ingen riktig andrasittning” eller alkoholförsäljning efter 22.00, inga julbord, inga stora sällskap, inga bokningar, inga gäster – inga möjligheter.
Jag vet att du förstår att detta bara är en liten del av våra historier och att det finns många, många, många fler i vår Facebook-grupp och vad jag hör från kollegor och vänner i branschen. Jag hoppas att du får ta del av fler historier idag och imorgon.
Orsak och verkan.
Samtidigt läser jag att SVT tagit del av statistik som visar att endast drygt 5% av ny smitta på allmänna platser kan härledas till Restaurangbranschen i september. Senare dyker siffran 0,2% upp från FHM om man tittar på Restaurangbranschen som helhet under hela Pandemin. Mitt kritiska jag ställer sig skeptiskt på tvären över sanningshalten i siffrorna; för vem med sunt förnuft kan med dessa siffror besluta att sänka en hel bransch och allvarligt skada de branscher den drar med sig i fallet, enbart baserat på någon av dessa siffror?
Jag läser att i november ökade konkurserna med 12%, samtidigt som omsättningen i besöksnäringen minskade med över 75% och HRF meddelar att mellan 800 - 1000 nya ansökningar till a-kassan kommer in - varje vecka - bara i november.
Jag tänker på de ca 250 000 som har besöksnäringen som sin arbetsplats och får en klump i magen, men också på dom som har sin första ingång till arbetslivet inom min bransch, alla med invandrarbakgrund som nu förlorat sin möjlighet att integrera med det svenska samhället, alla extrajobbare som behöver sina jobb i vår bransch för att klara ekonomin lika mycket som vi behöver dom och jag inser - dom är antagligen inte ens med i den statistiken.
Orsak och verkan.
Vi har inte sett siffrorna för december än men jag är oroad att de stigit än mer och att början på 2021 kan innebära en konkursvåg inom branschen vi aldrig tidigare varit med om.
Regeringens starka uppmaning att inte gå på restaurang kan liknas vid att släppa en tung sten i en sjö. Inte nog med att stenen sjunker, precis som vår bransch gör nu, den skapar också ringar på vattnet. Jag försöker tänka ut hur många andra branscher - andra människor - som är beroende av att vi har en fungerande restaurangbransch och besöksnäring. Jag bestämmer mig för att sluta efter ett tag för uppgiften tar för lång tid - och tid är något vi inte har nu.
Och när jag sedan hör vår Regerings finansminister uttala sig på en digital presskonferens att ”som företagare måste man förstå att det här inte är vilka pengar som helst, det är skattebetalarnas pengar som de har slitit hårt för att få ihop. Vi behöver ha kontroll på hur de används”, så undrar jag om jag drömmer? Eller är jag vaken i en mardröm? Även om det inte verkar som att ni tror det, så består restaurangbranschen och besöksnäringen av tusentals företagare och hundratusentals anställda som alla är hårt arbetande, människor och medborgare – som betalar skatt och har bidragit med miljarder och åter miljarder till statskassan. Hur är det ens möjligt att inte se den kopplingen? Hur kan man vara nöjd med ett sådant uttalande och hur modellen för stöd sköts? Om det inte är jag som drömmer, när ska Regeringen vakna upp från sin drömvärld och inse denna enkla, sanna, verklighet?
Vi är i elfte timmen. Några säger fem i tolv. Jag är optimist. Men jag är också realist och just nu ser jag på när min älskade bransch får svårare och svårare att överleva. Jag vågar inte ens tänka på vilka ytterligare konsekvenser en kollaps av våra branscher skulle innebära för Sverige.
Beslut, restriktioner, uppmaningar – allt detta måste vi ta allvarligt på, så vi anpassar oss, vi följer råden och bekämpar Corona’s spridning med alla medel vi kan – men vi behöver också stöd från vår Regering om vi, företagen och näringslivet ska klara oss hela igenom den här Pandemin.
Ni i Regeringen måste också ta ert ansvar – precis som vi medborgare gör vad vi kan för att bromsa smittspridningen - men Regeringen måste också ta ansvar för konsekvenserna av handlingar och göra allt som står i er makt för att försöka rädda Restaurangbranschens, Besöksnäringens och andra Branschers överlevnad; för att säkra jobben, människors fysiska och psykiska hälsa och en framtida fungerande samhällsekonomi.
Investerade pengar i form av stöd nu kan rädda mycket av branschen och näringslivet senare – och inte bara den branschen jag själv valt att arbeta i, utan även andra branscher, i Sverige. Du vet vad jag menar nu om du läst hit; orsak och verkan.
Så.
Till Regeringen; ni väljer att gå ut med tydliga restriktioner men utan att tänka på hur det har påverkat och slagit mot näringslivet. Jag vill att Sverige ska fungera under Pandemin och efter.
Näringslivet behöver åter igen komma upp på fötterna.
Näringslivet behöver känna trygghet under Pandemins restriktioner.
Vi har ställt om och varit kreativa men det har tyvärr inte lett till förbättringar.
Stöden som kunde vara en räddning för företag och anställda dröjer alldeles för länge. Vi behöver stöd med omedelbar verkan. Vår situation är allvarlig och kommer att negativt påverka Sveriges ekonomi för en lång tid framöver om inget görs nu.
Vi står med en enad röst och vill att ni i Regeringen ska ta ställning för Näringslivet och anställda inom Besöksnäringen och de branscher som restriktioner och uppmaningar påverkar och drabbar direkt eller indirekt.
En kedjereaktion har utlösts och fler kommer att drabbas. Vi vill ha ett fungerande samhälle och kräver att regeringen ska agera mot konsekvenserna som har och kommer att drabba olika branscher. Vi vill att även ni; som Regering, tar ett ansvar att försöka rädda de branscher som har drabbats med ekonomiska förluster.
Idag är det Lucia, klockan är elva och det är mörkt ute. Jag ber er; var ett ljus i det mörkret.
Allt gott,
Fredrik Goldhahn, medborgare i Sverige
Restaurangbransch.se
SKRIV UNDER VÅR NAMNINSAMLING